Jag kan inte förstå!! Jag är en kvinna på snart 45 år, social, normalt intelligent, skild sedan många år och med en son på gränsen till vuxenlivet. Jag anses ha hög social kompetens och jag älskar att umgås med mina vänner, samtidigt som mitt ensambehov gör att jag lika gärna kryper upp i soffhörnet med en bra bok en lördagskväll. Jag är alltså en väldigt "vanlig" kvinna. Så träffar jag denna man, på en fest en sommarkväll. Ömsesidiga känslor uppstår och kärlekssagan börjar. Så klart borde jag fattat tidigare att allt inte var som det skulle, men vem ser klart i nyförälskelsestadiet? Ett halvår senare och med facit på handen ser jag ju det jag borde sett för länge sedan.

Förstår bara inte hur han kan tycka att jag inte ens är värd ett avslut. Hur han kan låta bli att göra slut, utan tycker att "Sköt om dig då. Kram" är tillräckligt... Önskar att jag hade kunnat få svar på frågan "varför?". Nu kan jag bara gissa.

Är jag verkligen inte värd att göra slut med? Är jag så värdelös??? De som älskar mig (på riktigt) säger ju så klart att det inte är mig det är fel på. Att det är han som är skruvad, men tanken finns där ändå. Inte värd ett avslut...

Ikväll har jag umgåtts med tonårssonen som varit hos sin pappa en vecka. Alltid mysigt när han är tillbaka och fyller vår lilla lägenhet med ljud.

Har pratat med min exman (sonens pappa) i telefon. Idag har han fått första cellgiftsbehandlingen mot sin testikelcancer. Han var trött, men mådde efter omständigheterna bra. Försöker tänka positivt, men shit vad allt detta skrämmer mig. Min exman är en man som står stadigt med båda fötterna på jorden, men nu har han varit rejält omskakad. Önskar av hela mitt hjärta att skiten inte kommer tillbaka!!

Avslutade kvällen med ett kortissamtal med Hjärtat, som var så trött att han nästan pratade i sömnen. Han jobbar inom en bransch som jobbar häcken av sig inför jul och denna veckan är kulmen för deras del.

Så nu är det dags att släcka lampan och ögonen. Natti natti!!